Nedan rullar bloggen. Den är skapad för att vara ett tillskott i isjaktseglandet. Det har varit 10ggr fler unika besökare på en månad än deltagare på regattorna. Många positiva kommentater gör att det är kul att skriva. Dessutom hjälper skrivandet mig att reda ut vissa tankar. Det är inte helt ovanligt att jag skrivit en text om något och medan jag skriver inser jag att jag är fel ute eller kommer på något nytt. Därför kommer jag att fortsätta att skriva ner mina erfarenheter och tankar. 

Övriga delar av hemsidan ligger oftast orörda. Det innebäratt gamla tankar som jag skrev som nybörjare finns här och där. Ta till dig det du tycker verkar rimligt.

Varje fredag under säsong kommer ett stycke som heter fredagsfrågan eller fredagsmys beroende om jag fått en fråga eller inte. Ambitionen är att publicera mellan 16 och 18.

2017 > 08

Visst väjer uphinnande båtar? Självklart!

Det verkar vara så självklart att det inte finns med i väjningsreglerna. Jag kan såklart ha missat var det står. Berätta för mig isåfall.

Läs hela inlägget »

Jag har en teori som handlar om komponenterna som får masten att böja. 

Tre fenomen gör att masten böjer sig.
1) Vindens tryck på seglet.
2) Förstagets och lovartsvantets nedåtriktade kraft.
3) Fallets nedåtriktade kraft.

Mastens inbyggda egenskaper är naturligtvis centrala i detta. Det är superviktigt med en mast som uppför sig som man vill. Plankan påverkar masten väsentligt. Jag tar upp mer om dessa två delar i slutet.

Vindens sidotryck i seglet bestämmer vilket håll masten kommer att böja sig åt. När man sedan börjar skota och vajrarna börjar spännas lägs en kompressionskraft till. Dessa i kombination gör mastens böj. 

Vi kan påverka alla tre faktorerna.

Vindens sidotryck i seglet påverkas dels med styrningen genom att vi väljer vindens infallsvinkel i seglet. Dels genom att justera skotet. 

Stagningens kraft bestäms med dess längder och mastfotens placering. Ju mer masten lutar bakåt och åt lä desto större blir kraften i mast och vajrar. Anledningen kan beskrivas på två sätt.

Det vanligaste är att säga att vinkeln mellan mast och vajer påverkar kompressionen. Mindre vinkel ger större kompression i masten. Mer vinkel ger mindre kompression i masten.

Den andra beskrivningen är lite krångligare, men lite mer precis. Förstag och lovartvant ligger i ett plan. Det innebär att om man skulle ta en plywoodskiva och lägga den mot båda vajrarna ligger skivan i detta plan. Det är en tvådimensionell yta.  Om man tar en stor vinkelhake och sätter den mot skivan och justerar in den så att den ligger mot mastkulan har man en av linjerna en matematiker skulle använda för att räkna på riggens krafter. Det är alltså måttet från mastkulan vinkelrät till planet. Den linjen varierar beroende på hur du trimmar din båt.

Skotets inverkan på detta är nog större än man tror men vi går inte in på det här.

När plankan böjer sig påverkas riggen. Effekten är som att man släpper på lovartvantet. Denna egenskap använder vi för att plocka ihop en båt vi kan hantera utifrån vår vikt mm. Mjukare planka ger mer kompression i masten vilket hjälper den att böja.

Det jag beskrivit ovan kan nog alla enas kring och hålla med om. Det intressanta är hur vi skall använda dessa funktioner när vi bygger ihop våta farkoster. 

Min nya mast från CompåTech var MYCKET mjukare än de jag seglat tidigare. Underbart att få känna lite liv i den i långsamma förhållanden. Plankan jag har råkade bli lite väl hård. 38mm nedböjning är bland det hårdaste man har. Denna kombination har funkat bra och jag har funderat..... Vill vi ha mycket eller lite kompression i masten?

Vi strävar ju efter en rigg som följer med vindens tryckskillnader så snabbt som möjligt.

Kan det vara så att plankans rörelser är långsammare än mastens pga vikten (skrovet, seglaren och plankan) som måste flyttas upp och ner hela tiden?

Jag har en stark känsla av att det med dagens fina kolmaster är optimalt med så hård planka som möjligt inom regeln och inom rimliga vikt- och aerodynamikgränser. Masterna kan säkert anpassas efter dessa plankor så att vi får ett bra arbetsområde. Detta är förstås högst osäkert och svårt att få reda på, men jag går denna säsong i bräschen för detta tänk med min utrustning som är åt detr hållet.

För att få min för mjuka mast att lira i snabba förhållanden kommer jag att korta av förstaget så mycket att bommen blir ett problem för främre blocken eller min kropp. Det tar bort lite till av kompressionen. Sidovanten kommer vara väldigt hårda nästa säsong, ännu lite mindre kompression. Jag kör ju med tvåskuret fall vilket förra säsongen tog bort halva fallbelastningen.

Varje säsong är det något nytt att testa. Kul.

Läs hela inlägget »

Fem inlägg ner tar jag upp problemet med rundningarna. Det har uppstått en pseudodiskussion som tar upp hur man uttrycker sig och vad det kan tänkas betyda.

Om det uppstår en situation inför en rundning där ytterbåten skall hålla undan räknar många med att det finns en yta innanför att åka på. Precis som en styrbordsbåt måste kunna lita på att en babordsbåt väjer. Man tar den is som borde uppstå när den väjningskyldige gör som den skall. Även fast reglerna inte säger det så har man rätt att åka på den förväntade isytan. Jag tycker med det resonemanget i minne att man kan säga att innerbåten har rätt till plats mellan märket och en ytterbåt som håller undan. 

Därmed menar jag inte att man kan åka där om man inte är överens eller om den väjningsskyldige gör fel. Då blir det ju farligt. Håller ytterbåten inte undan har man inte rätt att åka där. 

Jag berättade för min fru om problematiken. "Varför reglerar ni inte detta då?" Ja varför? Ingen har kommit med ett godtagbart alternativ. Det väckte mig lite. Gnälla är inte lika stor idé som att lägga ett förslag, men det är inte så lätt.

Jag tycker att segelbåtsreglerna är riktigt skarpa. Vid en osynlig, men väldegfinierad, cirkel bestäms i vilken ordning rundningen skall ske. Man vet alltså, i de flesta fall, innan man kommit till märket hur rundningen kommer att gå till. Vi kommer in med så olika vinklar och farter att det blir för svårt att avgöra vem som är före in i cirkeln. 

Jag tror mer på två rundningsmärken vid lärundningen. Man sätter två märken i bredd med 30-50m mellan. Inför rundningen är man inte sugen på att lova direkt efter första märket vilket gör att man vinklarna på båtarna är mer läns än kryss där. Detta samlar ihop vinklarna till mer lika vilket underlättar. Mellan märkena kan det fortfarande komma någon bakifrån med högre fart och försöka att få regel 8 att ge ytterbåten väjningsplikt (ta en innerplats). Det går inte! Regeln förbjuder en snabbare båt bakifrån att göra just det. Det blir automatiskt en sorts sortering vid första märket som påminner mycket om hur det är idag men mycket lättare att hantera när det är färre båtar som börjar kryssa vid märket. Förbjudet att köra om i lovart mellan märkena alltså. Vid tveksamma situationer tex när två eller fler båtar rundar i bredd. skulle jag kunna acceptera att man inte får segla snabbare än en båt i lä om sig själv. Vet alla det får man se till att hålla på det. Där nere finns ju personal som kan diska folk. Detta är mitt förslag. Vi får testa det på träning i vinter.

Läs hela inlägget »

Fredrik och jag pratade idag bla om hur vi skall behandla medarna mot isbildning. Det uppstår kraftig is på medens sidor vid minusgrader och fluffig snö på isen om man kör genom ett blött parti.
McLube har en spray som har provats framgångsrikt. Den är dock inte gjord för ändamålet.
Jag har testat skidvalla men tycker inte att det funkar så bra. Mer tester behövs.
Det finns spray för bilens vindruta som skall förhindra frysning. Den räcker säkert bara genom ett blött parti.
Vissa medar är typ teflonbehandlade vilket borde funka bra. Hur fixar man det?

Läs hela inlägget »

En bra lösning på att avlasta skotet är att ha gummi på rorkulten där man håller och klämma fast skotet med handen. Vi har ju teleskopiska rorkultar vilket gör att man ändå måste hålla armen i spänning. Det kan man komma runt genom att ha en rorkult som går att låsa i olika längder.
Ett sätt att göra en sådan rorkult på är att den främre och inre delen görs av ett aluminiumrör. Den rörliga yttre och bakre änden kan vara av kolfiber. I aluminiumröret fräses ett spår i vilket en tapp i kolröret löper. Längs spåret fräses tvärspår som tappen kan gå in i. Vrider man handtaget på kolröret och drar eller skjuter kommer tappen löpa in i ett tvärspår.
Detta är utan tvekan tillåtet men får inte användas i osäkra lägen.

Läs hela inlägget »

2017 > 08

Visst väjer uphinnande båtar? Självklart!

Det verkar vara så självklart att det inte finns med i väjningsreglerna. Jag kan såklart ha missat var det står. Berätta för mig isåfall.

Läs hela inlägget »

Jag har en teori som handlar om komponenterna som får masten att böja. 

Tre fenomen gör att masten böjer sig.
1) Vindens tryck på seglet.
2) Förstagets och lovartsvantets nedåtriktade kraft.
3) Fallets nedåtriktade kraft.

Mastens inbyggda egenskaper är naturligtvis centrala i detta. Det är superviktigt med en mast som uppför sig som man vill. Plankan påverkar masten väsentligt. Jag tar upp mer om dessa två delar i slutet.

Vindens sidotryck i seglet bestämmer vilket håll masten kommer att böja sig åt. När man sedan börjar skota och vajrarna börjar spännas lägs en kompressionskraft till. Dessa i kombination gör mastens böj. 

Vi kan påverka alla tre faktorerna.

Vindens sidotryck i seglet påverkas dels med styrningen genom att vi väljer vindens infallsvinkel i seglet. Dels genom att justera skotet. 

Stagningens kraft bestäms med dess längder och mastfotens placering. Ju mer masten lutar bakåt och åt lä desto större blir kraften i mast och vajrar. Anledningen kan beskrivas på två sätt.

Det vanligaste är att säga att vinkeln mellan mast och vajer påverkar kompressionen. Mindre vinkel ger större kompression i masten. Mer vinkel ger mindre kompression i masten.

Den andra beskrivningen är lite krångligare, men lite mer precis. Förstag och lovartvant ligger i ett plan. Det innebär att om man skulle ta en plywoodskiva och lägga den mot båda vajrarna ligger skivan i detta plan. Det är en tvådimensionell yta.  Om man tar en stor vinkelhake och sätter den mot skivan och justerar in den så att den ligger mot mastkulan har man en av linjerna en matematiker skulle använda för att räkna på riggens krafter. Det är alltså måttet från mastkulan vinkelrät till planet. Den linjen varierar beroende på hur du trimmar din båt.

Skotets inverkan på detta är nog större än man tror men vi går inte in på det här.

När plankan böjer sig påverkas riggen. Effekten är som att man släpper på lovartvantet. Denna egenskap använder vi för att plocka ihop en båt vi kan hantera utifrån vår vikt mm. Mjukare planka ger mer kompression i masten vilket hjälper den att böja.

Det jag beskrivit ovan kan nog alla enas kring och hålla med om. Det intressanta är hur vi skall använda dessa funktioner när vi bygger ihop våta farkoster. 

Min nya mast från CompåTech var MYCKET mjukare än de jag seglat tidigare. Underbart att få känna lite liv i den i långsamma förhållanden. Plankan jag har råkade bli lite väl hård. 38mm nedböjning är bland det hårdaste man har. Denna kombination har funkat bra och jag har funderat..... Vill vi ha mycket eller lite kompression i masten?

Vi strävar ju efter en rigg som följer med vindens tryckskillnader så snabbt som möjligt.

Kan det vara så att plankans rörelser är långsammare än mastens pga vikten (skrovet, seglaren och plankan) som måste flyttas upp och ner hela tiden?

Jag har en stark känsla av att det med dagens fina kolmaster är optimalt med så hård planka som möjligt inom regeln och inom rimliga vikt- och aerodynamikgränser. Masterna kan säkert anpassas efter dessa plankor så att vi får ett bra arbetsområde. Detta är förstås högst osäkert och svårt att få reda på, men jag går denna säsong i bräschen för detta tänk med min utrustning som är åt detr hållet.

För att få min för mjuka mast att lira i snabba förhållanden kommer jag att korta av förstaget så mycket att bommen blir ett problem för främre blocken eller min kropp. Det tar bort lite till av kompressionen. Sidovanten kommer vara väldigt hårda nästa säsong, ännu lite mindre kompression. Jag kör ju med tvåskuret fall vilket förra säsongen tog bort halva fallbelastningen.

Varje säsong är det något nytt att testa. Kul.

Läs hela inlägget »

Fem inlägg ner tar jag upp problemet med rundningarna. Det har uppstått en pseudodiskussion som tar upp hur man uttrycker sig och vad det kan tänkas betyda.

Om det uppstår en situation inför en rundning där ytterbåten skall hålla undan räknar många med att det finns en yta innanför att åka på. Precis som en styrbordsbåt måste kunna lita på att en babordsbåt väjer. Man tar den is som borde uppstå när den väjningskyldige gör som den skall. Även fast reglerna inte säger det så har man rätt att åka på den förväntade isytan. Jag tycker med det resonemanget i minne att man kan säga att innerbåten har rätt till plats mellan märket och en ytterbåt som håller undan. 

Därmed menar jag inte att man kan åka där om man inte är överens eller om den väjningsskyldige gör fel. Då blir det ju farligt. Håller ytterbåten inte undan har man inte rätt att åka där. 

Jag berättade för min fru om problematiken. "Varför reglerar ni inte detta då?" Ja varför? Ingen har kommit med ett godtagbart alternativ. Det väckte mig lite. Gnälla är inte lika stor idé som att lägga ett förslag, men det är inte så lätt.

Jag tycker att segelbåtsreglerna är riktigt skarpa. Vid en osynlig, men väldegfinierad, cirkel bestäms i vilken ordning rundningen skall ske. Man vet alltså, i de flesta fall, innan man kommit till märket hur rundningen kommer att gå till. Vi kommer in med så olika vinklar och farter att det blir för svårt att avgöra vem som är före in i cirkeln. 

Jag tror mer på två rundningsmärken vid lärundningen. Man sätter två märken i bredd med 30-50m mellan. Inför rundningen är man inte sugen på att lova direkt efter första märket vilket gör att man vinklarna på båtarna är mer läns än kryss där. Detta samlar ihop vinklarna till mer lika vilket underlättar. Mellan märkena kan det fortfarande komma någon bakifrån med högre fart och försöka att få regel 8 att ge ytterbåten väjningsplikt (ta en innerplats). Det går inte! Regeln förbjuder en snabbare båt bakifrån att göra just det. Det blir automatiskt en sorts sortering vid första märket som påminner mycket om hur det är idag men mycket lättare att hantera när det är färre båtar som börjar kryssa vid märket. Förbjudet att köra om i lovart mellan märkena alltså. Vid tveksamma situationer tex när två eller fler båtar rundar i bredd. skulle jag kunna acceptera att man inte får segla snabbare än en båt i lä om sig själv. Vet alla det får man se till att hålla på det. Där nere finns ju personal som kan diska folk. Detta är mitt förslag. Vi får testa det på träning i vinter.

Läs hela inlägget »

Fredrik och jag pratade idag bla om hur vi skall behandla medarna mot isbildning. Det uppstår kraftig is på medens sidor vid minusgrader och fluffig snö på isen om man kör genom ett blött parti.
McLube har en spray som har provats framgångsrikt. Den är dock inte gjord för ändamålet.
Jag har testat skidvalla men tycker inte att det funkar så bra. Mer tester behövs.
Det finns spray för bilens vindruta som skall förhindra frysning. Den räcker säkert bara genom ett blött parti.
Vissa medar är typ teflonbehandlade vilket borde funka bra. Hur fixar man det?

Läs hela inlägget »

En bra lösning på att avlasta skotet är att ha gummi på rorkulten där man håller och klämma fast skotet med handen. Vi har ju teleskopiska rorkultar vilket gör att man ändå måste hålla armen i spänning. Det kan man komma runt genom att ha en rorkult som går att låsa i olika längder.
Ett sätt att göra en sådan rorkult på är att den främre och inre delen görs av ett aluminiumrör. Den rörliga yttre och bakre änden kan vara av kolfiber. I aluminiumröret fräses ett spår i vilket en tapp i kolröret löper. Längs spåret fräses tvärspår som tappen kan gå in i. Vrider man handtaget på kolröret och drar eller skjuter kommer tappen löpa in i ett tvärspår.
Detta är utan tvekan tillåtet men får inte användas i osäkra lägen.

Läs hela inlägget »

2017 > 08

Visst väjer uphinnande båtar? Självklart!

Det verkar vara så självklart att det inte finns med i väjningsreglerna. Jag kan såklart ha missat var det står. Berätta för mig isåfall.

Läs hela inlägget »

Jag har en teori som handlar om komponenterna som får masten att böja. 

Tre fenomen gör att masten böjer sig.
1) Vindens tryck på seglet.
2) Förstagets och lovartsvantets nedåtriktade kraft.
3) Fallets nedåtriktade kraft.

Mastens inbyggda egenskaper är naturligtvis centrala i detta. Det är superviktigt med en mast som uppför sig som man vill. Plankan påverkar masten väsentligt. Jag tar upp mer om dessa två delar i slutet.

Vindens sidotryck i seglet bestämmer vilket håll masten kommer att böja sig åt. När man sedan börjar skota och vajrarna börjar spännas lägs en kompressionskraft till. Dessa i kombination gör mastens böj. 

Vi kan påverka alla tre faktorerna.

Vindens sidotryck i seglet påverkas dels med styrningen genom att vi väljer vindens infallsvinkel i seglet. Dels genom att justera skotet. 

Stagningens kraft bestäms med dess längder och mastfotens placering. Ju mer masten lutar bakåt och åt lä desto större blir kraften i mast och vajrar. Anledningen kan beskrivas på två sätt.

Det vanligaste är att säga att vinkeln mellan mast och vajer påverkar kompressionen. Mindre vinkel ger större kompression i masten. Mer vinkel ger mindre kompression i masten.

Den andra beskrivningen är lite krångligare, men lite mer precis. Förstag och lovartvant ligger i ett plan. Det innebär att om man skulle ta en plywoodskiva och lägga den mot båda vajrarna ligger skivan i detta plan. Det är en tvådimensionell yta.  Om man tar en stor vinkelhake och sätter den mot skivan och justerar in den så att den ligger mot mastkulan har man en av linjerna en matematiker skulle använda för att räkna på riggens krafter. Det är alltså måttet från mastkulan vinkelrät till planet. Den linjen varierar beroende på hur du trimmar din båt.

Skotets inverkan på detta är nog större än man tror men vi går inte in på det här.

När plankan böjer sig påverkas riggen. Effekten är som att man släpper på lovartvantet. Denna egenskap använder vi för att plocka ihop en båt vi kan hantera utifrån vår vikt mm. Mjukare planka ger mer kompression i masten vilket hjälper den att böja.

Det jag beskrivit ovan kan nog alla enas kring och hålla med om. Det intressanta är hur vi skall använda dessa funktioner när vi bygger ihop våta farkoster. 

Min nya mast från CompåTech var MYCKET mjukare än de jag seglat tidigare. Underbart att få känna lite liv i den i långsamma förhållanden. Plankan jag har råkade bli lite väl hård. 38mm nedböjning är bland det hårdaste man har. Denna kombination har funkat bra och jag har funderat..... Vill vi ha mycket eller lite kompression i masten?

Vi strävar ju efter en rigg som följer med vindens tryckskillnader så snabbt som möjligt.

Kan det vara så att plankans rörelser är långsammare än mastens pga vikten (skrovet, seglaren och plankan) som måste flyttas upp och ner hela tiden?

Jag har en stark känsla av att det med dagens fina kolmaster är optimalt med så hård planka som möjligt inom regeln och inom rimliga vikt- och aerodynamikgränser. Masterna kan säkert anpassas efter dessa plankor så att vi får ett bra arbetsområde. Detta är förstås högst osäkert och svårt att få reda på, men jag går denna säsong i bräschen för detta tänk med min utrustning som är åt detr hållet.

För att få min för mjuka mast att lira i snabba förhållanden kommer jag att korta av förstaget så mycket att bommen blir ett problem för främre blocken eller min kropp. Det tar bort lite till av kompressionen. Sidovanten kommer vara väldigt hårda nästa säsong, ännu lite mindre kompression. Jag kör ju med tvåskuret fall vilket förra säsongen tog bort halva fallbelastningen.

Varje säsong är det något nytt att testa. Kul.

Läs hela inlägget »

Fem inlägg ner tar jag upp problemet med rundningarna. Det har uppstått en pseudodiskussion som tar upp hur man uttrycker sig och vad det kan tänkas betyda.

Om det uppstår en situation inför en rundning där ytterbåten skall hålla undan räknar många med att det finns en yta innanför att åka på. Precis som en styrbordsbåt måste kunna lita på att en babordsbåt väjer. Man tar den is som borde uppstå när den väjningskyldige gör som den skall. Även fast reglerna inte säger det så har man rätt att åka på den förväntade isytan. Jag tycker med det resonemanget i minne att man kan säga att innerbåten har rätt till plats mellan märket och en ytterbåt som håller undan. 

Därmed menar jag inte att man kan åka där om man inte är överens eller om den väjningsskyldige gör fel. Då blir det ju farligt. Håller ytterbåten inte undan har man inte rätt att åka där. 

Jag berättade för min fru om problematiken. "Varför reglerar ni inte detta då?" Ja varför? Ingen har kommit med ett godtagbart alternativ. Det väckte mig lite. Gnälla är inte lika stor idé som att lägga ett förslag, men det är inte så lätt.

Jag tycker att segelbåtsreglerna är riktigt skarpa. Vid en osynlig, men väldegfinierad, cirkel bestäms i vilken ordning rundningen skall ske. Man vet alltså, i de flesta fall, innan man kommit till märket hur rundningen kommer att gå till. Vi kommer in med så olika vinklar och farter att det blir för svårt att avgöra vem som är före in i cirkeln. 

Jag tror mer på två rundningsmärken vid lärundningen. Man sätter två märken i bredd med 30-50m mellan. Inför rundningen är man inte sugen på att lova direkt efter första märket vilket gör att man vinklarna på båtarna är mer läns än kryss där. Detta samlar ihop vinklarna till mer lika vilket underlättar. Mellan märkena kan det fortfarande komma någon bakifrån med högre fart och försöka att få regel 8 att ge ytterbåten väjningsplikt (ta en innerplats). Det går inte! Regeln förbjuder en snabbare båt bakifrån att göra just det. Det blir automatiskt en sorts sortering vid första märket som påminner mycket om hur det är idag men mycket lättare att hantera när det är färre båtar som börjar kryssa vid märket. Förbjudet att köra om i lovart mellan märkena alltså. Vid tveksamma situationer tex när två eller fler båtar rundar i bredd. skulle jag kunna acceptera att man inte får segla snabbare än en båt i lä om sig själv. Vet alla det får man se till att hålla på det. Där nere finns ju personal som kan diska folk. Detta är mitt förslag. Vi får testa det på träning i vinter.

Läs hela inlägget »

Fredrik och jag pratade idag bla om hur vi skall behandla medarna mot isbildning. Det uppstår kraftig is på medens sidor vid minusgrader och fluffig snö på isen om man kör genom ett blött parti.
McLube har en spray som har provats framgångsrikt. Den är dock inte gjord för ändamålet.
Jag har testat skidvalla men tycker inte att det funkar så bra. Mer tester behövs.
Det finns spray för bilens vindruta som skall förhindra frysning. Den räcker säkert bara genom ett blött parti.
Vissa medar är typ teflonbehandlade vilket borde funka bra. Hur fixar man det?

Läs hela inlägget »

En bra lösning på att avlasta skotet är att ha gummi på rorkulten där man håller och klämma fast skotet med handen. Vi har ju teleskopiska rorkultar vilket gör att man ändå måste hålla armen i spänning. Det kan man komma runt genom att ha en rorkult som går att låsa i olika längder.
Ett sätt att göra en sådan rorkult på är att den främre och inre delen görs av ett aluminiumrör. Den rörliga yttre och bakre änden kan vara av kolfiber. I aluminiumröret fräses ett spår i vilket en tapp i kolröret löper. Längs spåret fräses tvärspår som tappen kan gå in i. Vrider man handtaget på kolröret och drar eller skjuter kommer tappen löpa in i ett tvärspår.
Detta är utan tvekan tillåtet men får inte användas i osäkra lägen.

Läs hela inlägget »

Fara!

Jag var i januari 2018 med om en rejäl krock. Protestkommittén ignorerade regel B.5 och dömde mig till ansvarig för incidenten. Detta retar mig till vansinne då det är ett farligt domslut. Skulle folk bete sig så skulle det bli riktigt farligt. Snälla, kolla noga igenom de två dokumenten jag gjort. Du kan dra lärdom så att inte du råkar göra en lika farlig undanmanöver. I powerpointfilen skall du högerklicka var som helst och välja bildspel så att presentationen med rörlig grafik drar igång. 

loading...

Dnjakt är en superkul klass att kappsegla i

Att börja segla isjakt innebär att man ger sig in på ett totalt nytt område. Det liknar inget man tidigare sysslat med. När jag köpte min och funderade på trim, starter, medar mm trodde jag att jag förstod ungefär hur det fungerade. Det visade sig att man måste börja från början med att reda ut hur maskinen fungerar. Själva kappseglingen har exakt samma grundutmaningar som all bankappsegling, vara bra i starten, segla fort, växla trim i olika förhållanden, träffa layline, läsa av banan, ha bra båthantering osv...

Ni som vill börja segla isjakt skall definitivt välja en dnjakt. Det finns snabbare, klass 3 och IV-jakter, men de är tyngre och färre. Isabella var på g ett tag, men de syns inte till längre. Jag tror att de tröttnade på att bli rundade av dnjakterna som är enormt mycket snabbare i alla vindstyrkor. 

Ni som gärna skulle vilja provsegla kan göra det om ni kommer ut på isen där vi seglar. Det bästa är att vara med som funktionär på en regatta. Då får ni hotellrum mm betalt av förbundet och har chansen att se hur det går till. Det är inga problem att ordna så att du får provsegla några båtar före och efter tävlingarna. Vi är i stort sett alltid i behov av funktionärer och vi är alltid i behov av fler deltagare. Ta kontakt med mig så hjälper jag dig.

En viktig sak när man funderar på att börja segla är att acceptera att det kostar pengar att ha kul. Många andra intressen kostar också en massa pengar. Att segla 606 som jag gör har kostat oss 55 tusen i inköp, slipa hela botten, spackla kölen, köpa en trailer för 10 tusen, bygga om den så att den passar, masttransportstöttor, ny bom, en massa block, råttor och linor, två kompletta segelställ, hamnkapell och olika avgifter för att kunna vara med. Det räcker inte med 100 tusen för att köpa de grejjerna. Om man köper en sportbil eller en motorcykel kan det kosta vad som helst. Om man kitesurfar, seglar radiostyrt eller dyker blir det lite billigare, men man måste även där lägga minst 20 tusen för att det skall funka. Jag köpte min första utrustning för 25 tusen. Med de grejjerna har jag haft riktigt kul, men plankan och masten har gått sönder. Snart är det bara bom och några medar som är kvar från de ursprungliga delarna och det är värt varenda spänn. Jag vet att det tar emot att lägga 50 tusen på en leksak, men många gör det. Det gäller bara att inse att man köper riktigt coola upplevelser i många vintrar framöver när man ger sig in i klassen. Ni som är kappseglare kommer att tycka att den internationella prägeln känns ganska inspirerande. Polackerna och andra är riktigt seriösa. Jag har ambitionen att det svenska laget skall vara starka om några år. Det är en av anledningarna till att jag skriver detta och har denna hemsida. Om ni går och funderar på något om dnjakten, ta kontakt med mig. Även om ni inte bor i närheten går det utmärkt att kontakta mig, jag vet vilka som är aktiva i Sverige som ni kanske kan träffa. Alla aktiva vill ha med fler i gänget.

Träning

Fredagen före varje regatta tränar alltid ett gäng. Alla är välkomna, även de utan tävlingslicens. Om någon mjukvattenkappseglare är sugen på att prova är det ett bra läge på fredagarna. Jag kan inte garantera att man får segla mycket, men minst en liten sväng om förhållandena tillåter.

Träningen går till så att vi ställer upp oss 30-50m lä om rundningsflaggan. Vi kollar av hur läget är med deltagarna och när det är dags att köra skriker någon att vi kör om en minut. Vi bestämmer även om vi startar för styrbord eller babord. Det är mest likt tävling om alla kör åt samma håll. Två varv och avslutning med att runda länsmärket. Sedan ställer vi upp och diskuterar banan, vinden, medval, segelval mm. Sedan kör vi igen. Det är viktigt att inte stå och mysa för länge mellan racen så att vi får ut så mycket som möjligt av tiden. 

Ta med medar, segel, verktyg, mat och dryck så att du inte bränner tid på att åka in och byta prylar eller käka. I värsta fall orkar man inte byta och prova grejjer vilket vi verkligen behöver göra. Det är världens chans att testa konstiga medar eller nya trim. Det är viktigt att vid ALLA stopp göra en justering av något så att man lär sig hur de olika trimfunktionerna påverkar ekipaget. Om man inte har något speciellt att justera kan man ju känna på skotavståndet åt båda hållen. Jag lovar att många kommer att hitta något att fundera på med den utvärderingen.

Länkar

Dn Sweden har en hemsida där du bl.a. hittar information om tävlingar och resultat. 

Facebook sker den största aktiviteten. Där hittar man den bästa israpporteringen. Om någon skall cruisa någonstans brukar man skriva det så att andra kan haka på. Inför och under tävligarna brukar det bli ett ganska bra flöde.

Här på bloggen till vänster vill jag gärna ha kommentarer av alla typer. Det ni inte vågar skriva på Fejan kan ni skriva här. Om någon har någon idé av teknisk eller sportslig karaktär är det extra välkommet.

Mina kontaktuppgifter hittar du på mitt företags hemsida.

Min personliga epost: richard@isjakt.se
 

Kontakta mig gärna här!