Flighter är en foilande båt som byggs av Philip och Richard. Kanske seglar den Lidingö Runt i vår.

Innan du läser vidare

Alla vi dragit projektet för har svårt att ta till sig hur foilsystemet är avsett att fungera. Det är ingen idé att fundera på det övriga innan följande är förstått.

Tre st T-foil kommer att spridas ut maximalt på båten. Ett fram och två bak. Alla kommer att vara självreglerande i höjd. Det är detta som brukar vara svårt att acceptera. 

Ett mekaniskt system kommer konstant, direkt och snabbt att justera undervattenvingens anfallsvinkel och form. Det sker med en pinne/paddel, flottör, som känner av båtens höjd över vattnet. Denna länkas ner till vingen. Alla tre vingar justeras oberoende av varandra. 

Om vi inte får detta att funka kommer hela projektet att skrotas. Men vi kommer att få det att funka. Tekniken är väl beprövad på andra båtar. Vad som gör vår båt unik är att de sitter långt ifrån varandra och att alla har denna funktion. 

En nackdel med att ha en T-foil längst fram är att flottören sitter bakom vingen. Det gör att vingens reaktion på vågor hamnar i ofas. Det är medtaget i helhetsbilden när vi valt detta koncept. Vi har valt ett system som är helt stabilt på platt vatten och måste hanteras i grov sjö. En funktion av manuell reglering av detta är planerad.

Löpande inlägg:

Nu är styrfoilen äntligen en detalj som går att hålla i. Kul!

Läs hela inlägget »

Utmanarna till Americas Cup experimenterar vidare. Här är en bild på deras vingar. Amerika har valt hög toppfart. De ledde åxå mot Italien när de krashade i den hårda vinden.
De torskar på det i lätt vind, men räknar med att vinna på det varje gång de klarar att flyga. Om rejsen seglas i stadig vind förlorar de som tagit höjd för svag vind.
Flighter skall ha bra medelfart inomskärs. Då lönar det sig att ta från toppfart och ge till lyftkraft. Inte hur långt som helst naturligtvis. Vi har valt att göra tre lika stora vingar på 2222cm2 styck. Den främre skulle i ett prestandaperspektiv säkert vara mindre än de bakre då den nog belastas mindre. Oro från två duktiga F18-seglare att nosen skall dyka gör oss förvissade att det är rätt ur ett trygghetsperspektiv att göra alla tre lika stora. Dessutom hålls arbetstiden ner med denna förenkling.
Tanken är att reglera sådant som inte ger jättefördelar så att båten blir både snabb, trygg och billig. Det kan mycket väl hända att saker måste justeras, det får vi känna på i vår.

Läs hela inlägget »

Nu har vi ett riktigt bra förslag på logga. Tack Peppe!

Läs hela inlägget »

Det här har visat sig kosta tid. I slutet av december skulle den varit klar enligt tidplanen vi satt upp. Det kan bli tufft att hinna bli klara till maj. Lyckligtvis för detta projekt har alla isjakttävlingar ställts in. Jag hoppar över en superträning i Karlskoga i morrn och på tisdag så att Flighter kan forceras. 

Arbetspassen har fått rutiner. Först kollar jag igenom laminerade och spacklade delar. Sedan slipas dem. Därefter planeras mer laminering och spackling. Fiber klipps och bitarna riggas upp. Epoxi blandas och fibern gjuts fast. Därefter jobbas med metalldelar eller annat om tid finns. Om fler båtar skall tas fram kommer vi att undersöka om någon firma kan tillverka laminerade delar till acceptabelt pris. Alternativen kommer bli att köpa av dem eller att båtägaren laminerar själv. Skall jag debitera vår timpenning kommer båten att kosta som en Ifly, 250000kr. I det läget kommer det ju att finnas en specifikation vilken jag saknar nu. Det blir lite väl mycket experimenterande.

Resultatet blir dock bättre och bättre. Projektet utvecklas mer och mer till att bli en riktigt riktigt fin båt.

Läs hela inlägget »

Americas Cup visar verkligen vägen! I en intervju i PlanetSail intervjuas North Sails vd Ken Read. Han berättar hur fint Nya Zeeland hanterar sitt storsegel. Fredrik påpekade detta för fleras veckor sedan. Bra iakttaget Fredrik! Det som vi jobbar stenhårt med på våra isjakter sköter kiwisarna perfekt. Det handlar om att skapa mycket kraft i accelerationsfasen och gå över till planare segel när farten ökar. Så gör vi på långsambåtar åxå, men det är inte samma fokus där. 

Svårigheten ligger i att välja bukdjup i tiden och längs höjden. Kanske skall botten behållas plan och kraften tas ut lite högre upp eller tvärtom. Kanske skall lite buk ligga kvar hela tiden eller kanske skall så mycket buk som möjligt bort. Samtidigt som man skall hantera detta har vi anfallsvinkeln att hantera. Skall underliket vagnas ner och när? I princip skall underliket ner ju mer buk man har långt ner. Skall toppen tvista ut mycket? Det blir många parametrar att hålla reda på. 

Jag lärde mig på 606:an att storen skall planas ut och vagnas ner i riktigt riktigt hård vind. När det är hård vind måste man ha kvar lite kurva. Det svåra ligger i att bedöma graderna av denna hantering. Ökar vinden känns 8 m/s riktigt hårt medan det känns som medium om det mojnar från 12 m/s. Dessutom tar det uppmärksamhet från rorsman. Är det en tight situation kan man förlora på att trimma detta bra. Då måste man kompromissa. 

Ken Read imponerades ju av de stora möjligheterna dessa nya flygande båtar har att trimma sitt storsegel. (Det kan hända att jag refererar felaktigt på vissa detaljer ;)) Han gjorde en spekulation om framtida båtar. Havsgående foilande båtar tyckte han skulle vara spännande. På dem skulle han vilja se mindre segelyta som kunde hantera ett större vindregister genom att de kan formas inom ett större spann. Dessutom skulle trimmet ske enkelt eller automatiskt. Detta gjorde mig glad. DN-jakten har världens bästa rigg i detta avseende. Rätt uppsatt rigg hanterar vindens beteende perfekt genom att masten böjer som en banan i byarna och höga farter. Detta kommer garanterat att vara en vanlig funktion på foilande båtar i framtiden. Jag skall visa vägen på Flightern!
 

Läs hela inlägget »

Mekaniken för flottören visade sig bli för komplex på det sätt jag tänkt mig. Beredd på att skrota vissa delar tog jag mig en funderare och testade några idéer. En väldigt elegant lösning växte fram.
Flottören har bytt skepnad många gånger men nu är den satt. Detta kommer att fungera bra och den är lätt att justera om det skulle behövas.

Läs hela inlägget »

Det vanligaste skälet att krascha är när man luftar vingen. Mina vindsurfingflighter brukar oftast sluta med det. Ju duktigare man blir ju färre blir de. Här är en kavalkad av mothjollar som luftar sina vingar. 

Läs hela inlägget »

Nu har jag en idé hur höjdmekaniken skall se ut. Kåpan som innehåller mekaniken och håller i främre T-foilen är formad i cellplast. Den biten plastas med kolfiber. Cellplasten skrapas ur och smälts med förtunning eller aceton. Där inne byggs mekaniken med höjdreglering och styrning.

De två vingarna i T-foilen skall snart kunna sättas ihop. 

Läs hela inlägget »

Det bara dök upp i skallen. Flighter. Det associerar till flygning som är en högst central del av båten. Att det associerar till fighter är ballt på gränsen till larvigt, ungefär som när man går omkring med seglarhandskarna iland. Den engelska tolkningen av namnet borde vara typ "En maskin som kan ta en på strapatser flygandes." Kanske upplevs Flighter som kantigt och tekniskt. Jag skall fråga någon med engelska som modersmål.

Det är viktigt att ha domännamnet och att engelstalande kan skriva och säga namnet. Dessutom är det ganska viktigt att det är unikt. Vi hade Colibri ett tag. Det strök vi pga av att det dräller av båtar med det namnet.

Det känns rätt. Vi kör på det så länge. Jag tror att det blir bökigt att hitta ett bättre namn före Lidingö Runt.

Dessutom har vi en figur som skulle kunna passa som segelmärke och logga. Det är en bild av T-foilvingen. Den består av en halv ellips på 1200x80 plus en annan halv ellips på 1200x160. 

Läs hela inlägget »

Hur det började

En lördag i början av april 2020 tog jag en tur med Lasern. Det skulle mojna från ganska bra med vind. Jag började med en läns, handskar behövdes inte i den lätta vinden. Sista biten ner till ön jag skulle runda kom en riktig körare vilken tog mig planande med bra balans till bleket bakom ön. Nästan ute i vinden på andra sidan ön fick jag tryck.... som försvann.....och kom tillbaka. Långt inne i båten hann jag inte ut. Jag fick kliva över på centerbordet och räta upp den. 

Kryss hem med blöta händer i den friska vinden. Inga problem förutom kalla händer. Tankarna på vad jag höll på med dök upp. Under kryssen hem växte ett projekt fram. 

Jag behöver en DN på blötvatten. Vinterns seglingar i minne gör Lasern till en smått tråkig båt att segla ensam. Jag har två, men det är sällan någon vill rejsa. Finns det något fönster att skapa en sådan båt? Jag släppte lite på skotet så att båten blev lättseglad. Tankarna snurrade upphetsat runt i skallen. Väl på land hade jag uppfattningen att det borde gå. I alla fall mer eller mindre bra. 

Den skall vara rolig att segla, vilket betyder att den skall vara snabb och inte vålla för stora problem.

Att foil är det enda som är snabbt nog och att riggen skall ha samma automatväxel som en DN-rigg bestämde jag ute i Lasern.

Farkosten måste även väga så lite som möjligt för att kunna sjö- och torrsättas enkelt. Även transport av den måste kunna ske likt en DN. Alltså måste den tyngsta delen väga mindre än 23kg. 

Den måste vara lättseglad för att inte påfresta psyket med alla problem en svårseglad båt ger. Med detta menar jag LÄTTSEGLAD. Foilande brädor av olika slag går bort. Under våren köptes en foil till formulabrädan (vindsurfing). Det var roligt, men svårt. Kite är för trassligt. Befintiga jollar med foil kraschar ofta och har svårt att gippa och stagvända med bibehållet flygläge. Alla vana seglare skall kunna hantera båten och känna sig både lyckliga och trygga.

Under sommaren drevs idén som ett tankeprojekt. Målet var att fundera ut hela projektet och känna att inget kan gå fel. När man är klar med det kan man börja fundera på om båten skall byggas eller inte. Den punkten nåddes under hösten 2020 då jag och Philip träffades och gick igenom båten ordentligt. Nu skulle vi börja bygga.
 

Status november 2020

Vi har alla tre skrov. Mittskrovet är perfekt! Lätt, starkt och snyggt. Sidoskroven duger, med färg blir de fina.

Mast har vi.

Segel är på gång.

Vingsystemet är genomtänkt och ett prov är tillverkat. Vi har fattat ett beslut på att styra bak pga att det blir en så stor och ful klump fram annars. Petri påpekade att flerskrovsbåtar styr dåligt i stagvändningar, i deplacementfart då. Den måste ju även kunna seglas bra i svag vind. 

Om vi tänker oss ett slag som passerat vindögat. Farten är nära noll knop efter den bromsande svängen. Vi ger styrutslag så att aktern trycks upp åt lovart. Seglet vill trycka åt motsatt håll. Det blir inte bra. 

Åtminstonde två sätt kan lösa detta. Styrning fram eller att främre vingen lyfts upp helt ur vattnet och ersätts av ett centerbord med styrning. Vi skall ändå ha ett deplacementfartsystem så att det går att segla i grunt vatten. Att lyfta ur främre vingen med båtfart går nog bra med nuvarande fällsystem. Att få tillbaka den kommer att kräva stor kraft som ger tvärnit i båten. Ett lyftsystem som vrider ur vingen ur vattent åt sidan skulle kunna funka.

Philip bygger plattformen och jag vingarna.

Sjösättning avses ske före Lidingö Runt

Egenskaper

Det är många som försökt bygga foilande båtar som är lätthanterliga. Det är några som kommit långt. Vi skall ta detta en nivå längre. 

Följande öskemål om båtens prestanda har vi satt upp. Det är naturligtvis oklart vad vi kommer att nå.

-Toppfart på kryss: 15 knop, det kan bli lägre med rätt VMG.
-Toppfart: 25 knop, detta borde bli högre om man pressar ordentligt. Detta är dock inte viktigt då vi fokuserar på en hög medelfart.
-Gippbar i flygläge. Det klarar vi lätt.
-Stagvändningsbar i flygläge. Når vi det ligger båten bra till. Få andra klarar det.
-Bra rulle jämfört med andra båtar i riktigt svag vind och deplacementfart. Det långa och smala skrovet skall göra detta möjligt. 
-Tidig flygning. I väldigt svag vind skall den flyga. Här är segelyta, vikt, storlek på vingarna och form på vingarna avgörande för denna egenskap. Det skall vi ta i beaktande.
-Enastående hög medelfart inomskärs. Normbanan är Lidingö Runt. Den har alla vindvinklar och rådande vindstyrka som dessutom varierar mycket utefter banan.
 

Gamla inlägg från första sommaren

Juni 2020

Förord
Foilkanot skall gå fort, inte bara toppfarten utan snarare snittfarten i stockholms skärgård under de olika förhållanden som är.

DN foil skall vara lättseglad.

DN foil skall kunna seglas utan att bada.

DN foil skall gärna kunna lastas på en pesonbil med takräcke.

A. Övergripande förutsättningar
A.1. Skrovform
Skrovet skall ha ungefär samma form som DN-skrovet plus planka. Det betyder ca 5m långt och 2,5-3m brett bak. I mitten skall en kanotliknande kropp skapas så att det ger bra glid i vattnet till 4-5 knop då det lyfts ur vattnet. Bakersta tredjedelen skall breddas ut över vattenytan och sluta i flytkroppar längst ut. Dessa skall inte seglas i vattnet mer än när man inte lyckas att balansera upp dem över vattenytan. I plant läge kanske de hänger 20cm över vattenytan. Skrovdelarna mellan mittdelen och flytkropparna i sidorna skall vara profilerade för lågt luftmotstånd samtidigt som de skall ha stor volym. Volymen skall ge flytkraft för att avhjälpa kapsejsning (tillsammans med flytkropparna i sidorna). 

A.2. Vingar
Tre foilsystem tar hand om kontakten med vattnet över 4-5 knop. Ett sitter i förstäven och har styrning och automatisk höjdreglering. Två sitter längst bak så brett som möjligt. Dessa har automatisk höjdkontroll.

De bakre skulle inte behöva automatisk höjdkontroll om man nöjde sig att justera sidobalansen på traditionellt sätt. Denna båt skall hålla koll på sidobalanse utan seglarens hjälp. Lovartvingen skall t.o.m. kunna dra lovart neråt vid behov. Seglaren får acceptera motståndet det ger och lära sig hur båten skall seglas för att gå så fort som möjligt. Vingarna måste kunna fällas upp för att man skall kunna komma torrskodd till land. 

A.3. Sittplats
Seglaren skall i deplacementläge segla båten plant genom att balansera som vanligt med kroppsvikt, styrning, och seglet. 

Det vore trevligt om man gjorde en lång böjd skotskena som förutom att leda skotet åxå hanterar två siddytor med ryggstöd. Dessa kan då rullas i sidled efter behov. Benen riktas mot mastfoten.

I flygläge är det en kompromiss mellan att lätt komma under bommen och att ge bort spalten mellan segel och däck. Detta måste hanteras med prioritering på mycket segel ner mot båten. Vid slag och gippar går seglaren runt framför masten.

A.4. Ut och in från land
Här har vi största utmaningen. Vindsurfing med foil och Moth har egenskapen att man måste bada. DN foil skall man kunna segla torrskodd. Det löses med tillräckligt mycket deplacement i sidoskroven.

B. Mittskrov
Mittskrovet skall vara långt och smalt som ett surskiskrov. Det skall optimeras för farter mellan 0-6 knop.

C. Foil
Ca 1,2 m djupa fenor (master).
Framvinge, ca 1000cm2, monterad längst ner på masten via ett ledat beslag.
Bom från framvingen till en bakvinge, ca 300cm2, som är ledat i bommens bakände.
Bakvingens vinkel styrs av en stång i bommen som växlar till en lodrät stång upp genom masten. Vid mastens överkant styrs stången av en pinne snett bakåt neråt som känner av vattenytan. 

Denna konstrukton skall kunna trimmas under segling. 

I deplacementfart skall pinnen kunna lösgöras så att vingarna och pinnen bromsar minimalt.

D. Rigg
Dn-rigg som är höjd två meter. 

Maj 2020

Visionen är att skapa en foilande och lättseglad båt. De som finns idag är allt annat än lättseglade. Jag behöver bara hänvisa till youtube. Kolla foilande båtar så ser du att de seglas vingligt både i sidled ochi höjd. De stadigaste är kite/windsurf och de med riktigt stor besättning.

Alla farkoster får en bra funktion om de har en balanserad och harmonisk gång. Bilar, cyklar, skidor, motorbåtar, segelbåtar, flygplan, nästan allt måste framföras i harmoni för att ge ett bra resultat. Kommer du ihåg Americas Cup när de hade en monstertrimaran och en jättestor katamaran? Kattan var mycket mindre men jag trodde nästan att den skulle vara snabbare ändå. Trimmisen fick ett straff vill jag minnas. Kattan drog iväg, vingligt. När den stora trimaranen lagt upp sig på kryss såg man snabbt skillnad på balans. Den gick stadigt och fint. Högt och fort. Katamaranen såg ut som en skadeskjuten kråka. Stabil gång är en förutsättning för att denna nya båt skall funka som jag vill.

Det är två grundläggande fel som är inbyggda i många foilande båtar.

Det som inte alla har är styrning av höjden bak. Nackdelen med det är att för att justera höjden måste man styra aktern åt det håll man inte vill. När registrering av felaktig höjd sker måste man först styra mer åt det felaktiga hållet för att vrida hela båten så att den pekar åt önskat håll. Det gör att korrigeringen av höjden blir just vinglig. Om man styr höjd, eller kurs, fram så förs båten direkt åt det håll man behöver korrigera åt. 

Det som alla jag sett har är att avståndet mellan de/den främre vingen/vingarna inte är så stort som möjligt. Det är konstigt då det inte behövs mycket teknisk kunskap för att förstå att det påverkar kontrollen positivt. Troligen vill man ha en vinge som tar kraften och en som kontrollerer höjden. Då måste den som tar kraften sitta nära tyngdpunkten.

Att ha styrning fram och att låta alla vingar ta kraft är grundläggande för att kunna uppnå en stabil gång.