Karol

Tomeks initiativ med en Youtubekanal blir bara bättre och bättre. Senast var Karol inbjuden att berätta en del om vad han vet om medar. 
 
Jag fick min bekräftelsebios tillgodosedd. Heter det så? Jag fick medhåll i en gammal åsikt som inte gällt i Sverige sedan jag började. Karol pekade med samma illa dolda engagemang som jag känner i frågan om en teknisk egenskap hos medarna som mig veterligen inte har något namn än. Ordet som det borde heta är redan upptaget. Åkyta. Den ytan av stålet man åker på. Nu definieras åkyta ungefär såhär; 
 
Den sträcka av eggen som hamnar mellan två 0,2mm tjocka distansbitar som förs in bakifrån och framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal.
 
Det Karol pratade om skulle jag vilja definiera som följer; 
 
Den del av stålet som förväntas ha kontakt med isen på ett för prestationen gynnsamt sätt mer än en sekund på varje ben under ett rejs. 
 
Innan vi går vidare vill jag bara klargöra att medarna behöver en nos som kan klättra över en 5-10cm iskant som dyker upp någon gång per säsong. Detta är viktigt så att plankan eller meden inte skall gå sönder. Detta kostar lite av medens maxlängd på 914mm så seglaren/byggaren måste betala med så mycket längd de bedömer att detta är värt för att få önskad säkerhetsnivå.
 
Nu lämnar vi den biten och går vidare till vad Karol sa. Han har sett många medar som är uppslipade bak så mycket att stålet i bakpartiet aldrig nuddar isen. Även fram kan det vara borttaget så mycket stål att en stor del av den tillgängliga medlängden inte är i bruk under nästan all segling meden får vara med om. 
 
Det är som att man tänker sig att ju mer man slipar upp desto snabbare går det. Någonstans passerar man en gräns för var stålet inte används. Det går inte med lätthet att ta fram tex den bakre uppslipningens gräns för när den slutar att beröra isen. Axel kanske kan räkna ut vid vilken acceleration meden skulle behöva tryckas ner i tex 50km/h så att en bakkant med låt oss säga 10 graders vinkel har iskontakt. Sedan kan man fundera på om det är rimligt. Mer än 3-6 G borde bli orimligt? Det lät lite krystat. Jag menar att bakdelen på meden när den skall åka ner för en kant inte hinner ramla ner så snabbt att stålet hinner nudda isen. 
 
Nu kom jag på att detta kanske är självklart för de som slipar upp så mycket och att de istället tror att stålet nuddar när meden glider fram på normal is. Om det är så man tänker så vet jag inte om man skall skratta eller gråta. Nä, det är bara i specialsituationer uppslipningen kan hjälpa.
 
Just det, i svängar hjälper det ju. Karol påpekade att man uppnår den effekten om man sågar av meden istället. Då spar man ju den vikten som inte är åkyta, nej det var ju upptaget. Aktivt stål, låter som aktivt kol. Glidyta, är lätt att förväxla med åkyta. Bäryta är bra. Definitionen ovan är otydlig. Kan vi enas om att bäryta definieras såhär?

Den sträcka av eggen som hamnar mellan en 5mm tjock distansbit som förs in bakifrån och en 10mm tjock distansbit som förs in framifrån mellan ett medstål och en rak stålllinjal. Meden skall placeras så att det svarta ligger centrerat under medbulten.
 
Måtten 5 och 10 mm kom jag på hemma i soffan. Man kanske skall mäta lite på en med och fundera igenom det några vändor. Hjälp mig med detta. Varför då? Så att vi är överens i gänget om hur en isjakt fungerar. Så länge vi har allt för spretiga åsikter om tekniken är risken stor att vissa av oss gör fel och skulle kunna vara snabbare. Det gäller allt på båten.

Hur jag orkar? Jo, när en tanke kommer upp som är intressant är det skönt att fundera på den. Det här har jag bara struntat i pga att jag får forma mina medar som jag vill. Nu när det dök upp blev det ett perfekt ämne. Det sorterar mina tankar. Den här texten är uppdaterad flera gånger. Att jag inte vinner fart på detta hör inte hit, att det är intressant räcker.

Jaja, så här är det ofta i vår sport. För lite resurser för att kolla sådana detaljer. Kanske har vi missat något som berättigar höga ingångar och utgångar. Alltså, för höga för ovan nämnda situationer.
 
En annan sak som han gjorde bra var lasern mot eggen. Om strecket på väggen och ytan som ligger an chimsen alltid har samma läge kan man efter slipning kolla vinkeln mellan eggen och chimsningen. Det är en genväg att göra så gentemot att mäta detta via stålets sida som Dagge (se tidigare inlägg) och jag gör. Värt att prova.

Vendee Globe kör tydligen igång snart. En konstig jordenruntsegling med galna fransoser. Jag hittade en fin dokumentär som får en att gilla tävlingen. Den kan vara värd att följa.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Max » VM:  ”Kul att du hänger på!”

  • Oscar S-794 » Plankvinkel:  ”Som talesättet: "Ett par timmar i biblioteket sparar ett par månader i labbet." ”

  • cramer john » Ice Cup:  ”The LED HDTV utilizes back lighting. Backlit and edgelit. The main feature on th..”

  • cramer john » Ice Cup:  ”There are generally two ways the LED HDTV utilizes back lighting. Backlit and ed..”

  • Max » Tämnaren i morrn:  ”Snyggt. Även att du fick hela den viktminskningen, när du ändå målade detaljerna..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln